.

lördag 11 juli 2009

Så liten,

å så älskad.

Ett ängel har hämtat dig...

Vila i frid, lille vän.

Nettan sa...: Så himla orättvist livet kan vara.. När man hoppas att allting ska gå bra hela vägen, man väntar på något underbart som sedan förvandlas till ett koas.. Visst gäller de E & M/ nettan; 12 juli 2009 kl. 10:00
Ida sa...: Ja det är så fruktansvärt orättvist... man blir som tom o vet inte riktigt vad man ska göra, säga lr tänka?!
Ja, det är E & M... men du vet iaf att man kan ta sig igenom det o gå vidare, fastän det verkar omöjligt idag å jag hoppas verkligen att de kommer kunna göra det med stöd o hjälp.
Sköt om er. Kram; 12 juli 2009 kl. 12:14
Nettan sa...: Ja man måste kämpa.. de hände ju så tidigt i graviditeten för oss, den här känslan e mycket värre.. Man hade en liten pojke som man fick se, krama & lukta på.. sen ska han bara försvinna. Så fruktansvärt de blir bara koas.. kram; 12 juli 2009 kl. 13:13
Maria sa...: Usch, det är så hemskt:*(. Tårarna börjar rinna bara jag tänker på det. Man blir så arg över att livet kan vara så orättvist ibland:(.; 12 juli 2009 kl. 17:04
Evelina sa...: Ja tårarna rinner hela hela tiden.. dem kommer aldrig att ta slut.. men känns skönt att ha vänner som bryr sej å hör av sej..; 13 juli 2009 kl. 18:01