lördag 11 juli 2009

Så liten,
å så älskad.

Ett ängel har hämtat dig...

Vila i frid, lille vän.

5 kommentarer:

  1. Så himla orättvist livet kan vara.. När man hoppas att allting ska gå bra hela vägen, man väntar på något underbart som sedan förvandlas till ett koas.. Visst gäller de E & M/ nettan

    SvaraRadera
  2. Ja det är så fruktansvärt orättvist... man blir som tom o vet inte riktigt vad man ska göra, säga lr tänka?!
    Ja, det är E & M... men du vet iaf att man kan ta sig igenom det o gå vidare, fastän det verkar omöjligt idag å jag hoppas verkligen att de kommer kunna göra det med stöd o hjälp.
    Sköt om er. Kram

    SvaraRadera
  3. Ja man måste kämpa.. de hände ju så tidigt i graviditeten för oss, den här känslan e mycket värre.. Man hade en liten pojke som man fick se, krama & lukta på.. sen ska han bara försvinna. Så fruktansvärt de blir bara koas.. kram

    SvaraRadera
  4. Usch, det är så hemskt:*(. Tårarna börjar rinna bara jag tänker på det. Man blir så arg över att livet kan vara så orättvist ibland:(.

    SvaraRadera
  5. Ja tårarna rinner hela hela tiden.. dem kommer aldrig att ta slut.. men känns skönt att ha vänner som bryr sej å hör av sej..

    SvaraRadera